Att gråta må vara en konst på vita duken. I v erkliga livet så är det tyvärr alldeles för lätt för tårarna att titta fram. Detta kan bero på att man är blödig men det kan även bero på att livet och världen som vi lever i stundom är väldigt grym.
När dessutom tårar kommer tillsammans med en krampliknande känsla i magen, då är det inte roligt.
Detta hände mig för några minuter sedan när jag läste det här.
Efter att ha samlat mig och återhämtat mig kommer nästa känslosvall, nämligen lusten att döda. Nu är jag ju ingen kallblodig mördare men jag är tämligen övertygad om att jag utan några som helst problem och samvetskval skulle kunna släcka livets låga på den som ligger bakom och de som tittar på skiten.
Här undrar man ju om straffskalan för pedofilbrott är för snäll. Måste läsa på.
Men först skall jag gå och pussa mina sovande barn på pannan och viska i deras öron att jag älskar dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar